Det är vad jag känner, ont gör det tungt är det. För mycket har hänt det senaste och inte allt i positiv bemärkelse. Det som har varit positivt i mitt liv det senaste är mina vänner och deras stöd under tunga dagar. Ett telefonsamtal eller ett sms kan rädda de jobbiga kunderna. Stort tack ska ni ha och en dag finns jag där för er.

Jag lovar att det finns där, trotts att jag försöker skrämma bort det varje kväll och sakligt tala om för MIG själv att det inte finns något spöke. Ibland blir jag så trött på MIG själv, min fantasi och rädsla för mörker. Varför kan jag inte vara rädd för små krypa eller liknande, de kan man ju åtminstonde avlägsna, det är lite svårare att avlägsna mörker. Kanske borde jag skaffa en nattlampa på väg mot toa? Problemet då är att jag ser spöket. Vilket dilemma man har *suck* Är 30 år och fortfaraurnde rädd för mörker.Ett citat från Iron Maiden beskriver känslan i magen. "Fear of the dark, fear of the dark...I have a constant fear that someone's always there"